Abbe <3
Älskling nu är det en vecka sen, jag saknar dig så otroligt mycket jag visste inte att man kunde sakna någon så här mycket.
varje dag tittar jag igenom bilderna på dig som jag har i min mobil , varje dag tänker jag på alla dom fina minnena jag har tillsamans med dig.
Jag kommer ihåg en varm dag då bara någon dag innan du försvann när vi va nere vid affären du jag och mamma vi hade köpt glass och du fick smaka och jag tittade bort i 2 sekunder och sen va halva glassen borta och där satt du med glass runt hela munnen och ville ha mer.
jag ropar på dig både ute och hemma men du kommer aldrig, jag ligger på klällarna och stirrar på kudden där du brukade ligga men den är tom.
På kvällarna efter sista promenaden då sprang du alltid in i vardagsrummet och hoppade upp i soffan och skulle sova men när jag gick och la mej så kom du efter, du ville alltid ligga jätte nära mej du låg med ditt huvud på min axel oftast men ibland på halsen också.
Snälla kom tillbaka älskling jag klarar inte det här :( <3
R.I.P Älskling <3 Glömmer dig aldrig min lilla ängel<3
R.i.P Älskling
Dom senaste veckorna började han lixom att bitas helt utan anldening och då ringde vi till hundstallet och bestämde en tid i onsdags 19 maj och kom fram till att han skulle stanna där rill måndag och så skulle dom utvärdera honom om det va ett beteende som gick att tränas bort.
Jag fick ett samtal av min mamma i torsdags morse 20 maj och hon hade precis pratat med hundstallet och fått reda på att han hade blivit så påverkad av sin uppväxt att det gick inte att tränas bort och det bästa för honom vore om han avlivades :(
Det går inte en sekund utan att jag tänker på dig du va min lilla bebis du va de sista jag såg innan jag somnade och det första jag såg när jag vaknade, på kudden bredvid mej låg du varje natt i dom 2 månaderna du fanns hos oss.
Jag gråter mej till sömns på kvällarna och vaknar mitt i natten för att vända mej om och hålla om dig men du ligger aldrig där längre, jag vaknar med tårar i ögonen , tittar på bilderna på dig varje dag.
Jag anklagar hela tiden mej själv för att jag gick med på att lämna kvar dig på hundstallet hade jag inte gjort det så hade dom aldrig ringt mamma och sagt dom där orden och då hade du fortfarande varit här just nu hos mej, men samtidigt tänker jag att det hade inte blivit ett roligt liv för dig att behöva ha munkorg så fort vi går ut och sen kanske till och med innomhus.
Men det är svårt att förstå att min lilla bebis hade burit sunt på något så jobbigt och hemskt att det fick honom att göra som han gjorde de måste varit jätte jobbigt för honom för varken vi eller hundstallet vet ju exakt vad han och hans syskon varit med om förutom att dom inte fått mat ordentligt.
Hoppas att du har det bra där uppe där du är nu lova att vänta på mej älskling jag kommer aldrig att glömma dig jag älskar dig obeskrivligt mycket.
Vila i frid min älskling 17 dec 2009 - 20 maj 2010
